Villervalla

Jag har lagt upp en ny, icke anonym och mycket roligare blogg på www.cederstroms.se. Läs och var med! Vill du att jag länkar till din sida, hör av dig. Tack alla fina som varit med här!

Å gud. Jag blev så dålig, och kunde knappt se armarna framför mig, slokande över tangentbordet. Det blev en väldig massa kräks i stället under våren. Det är en ny bebis på bakning nämligen, en som ska komma i början på november. Jag är så glad för det, även om jag känner mig lite orolig och lite trött också. Men allt ordnar sig.

I höst börjar jag skriva krönikor i Vi Föräldrar också - och då har jag väl kvalat in ordentligt för det? Tre barn, det är några. Två är bara som ett svenskt medelvärde, tre är respekt!

Det har gått många månader sedan min senaste bloggbikt. Jag är inte svår, jag säger mina aven. Jag går tillbaka hit nu, till detta forum, säger förlåt att jag nånsin lämnade det. Jag hade så storvulna planer för min tid, förstår du, och för hur mycket av den som skulle ägnas till erövran av när- och fjärrvärlden. Men när alla förändringar var gjorda och jag stod på en ny plats och rekade, då visade det sig att jag plöjt ner min tid i andra. Som vanligt. Så tjejigt, mammigt och så inte den nya starka jag ville vara. Men vi mår bra nu, alla.

Jag tar ett nytt tag. Jag har jättemycket att berätta. För den som orkar hänga vid mina läppar.

Vad fasen. Det här gör mig ledsen! Var är du?

Kära Anna Wahlgren!

Om Du googlar Dig hit på omnämnandet av Ditt namn, skulle jag bli alldeles oerhört tacksam för Dina råd avseende min yngste son, som snart ska fylla två år. Så mycket koordination och fysisk förmåga han har, är språket inte det mest utvecklade ännu. Den senaste tiden har jag dock, såsom varande själv väldigt språkligt ackurat och kanske också en smula finkulturellt inklinerad, följt en oroande utveckling i gossens språk.

Vad skulle Du säga, att det betyder, att den lille i sin begränsade vokabulär ändå så flitigt upprepar fraserna “ja pitt” och “nej pitt”? Vad värre är, kan jag nu utesluta inbillning vad avser uppfattandet av ordet “fitta” gång på gång. Det är faktiskt så, att han ivrigt byter ut både t:et i “titta” och s:et i “sitta” och i stället helt enkelt använder “fitta” för bådadera. Och vad värre är, har jag nu också upptäckt att allt vatten går under benämningen “patta”!

Jag är, som Du säkert förstår, en smula oroad. Det som trycker mig mest är dessa profaniteters ursprung - är samhället och mediebruset så genomsyrat av sex, att de späda barnen inte förmår styra sina tungor mot traditionella första yttranden, som “titta, en lampa!” längre? Och vad tycker Du att jag som levande exempel för mitt barn ska göra för att mota olle i grind?

Alla ni som googlat er hit på blotta omnämnandet av mans och kvinnas kön, hoppas jag kunna omvända och berika med mitt eget å så levande och smittande språk! Läs blogg, kära ni, läs och ta in och väx, utanför enkelspårigheten och fixeringen. Nu ska jag gå och tvätta min sons svarta tunga med tjärtvål.

Pittfittpatt på er!

I bland går jag in och kollar lite statistik på bloggen, och jag blir så hemskt förvånad när jag ser att det är en massa människor som faktiskt tar sig tid att surfa in här och kolla om det hänt något nytt. Jag fattar inte, jag kan ju inte ta mycket sämre hand om mina intressenter än jag gör? Jag gillar verkligen er.

Hur glad blir man när ni hör av er och vill veta att man är med, lever och sparkar? Omsorg tar jag det som, och jag suger upp den som Wipe’n'Clean. Den rör mig verkligen!

Jag är med. Jag fladdrar mellan känslostämningarna, inte särskilt likt mig, och det är ju helt enkelt för att livet släppt in mig igen. Livet går ju upp och ner, eller hur? Blogga ska jag helt klart fortsätta med. Jag ska bygga om lite här, och ta mig en rättare skepnad. Berätta vem jag är, hur jag ser ut, vara mer mig själv och mer tydlig. I höst ska jag för fan fylla 35, det är för länge sedan dags att titta ut!

Jag har bara inte tid. Jag försöker jobba i småskvättar här och där, för jag har två kottar och ingen barnomsorg än. Det blir liksom inget över åt bloggande, eller väldigt lite. Emellanåt skriver jag en liten dikt på min andra blogg Salve. Mer hinner jag inte just nu.

Ses snart.

Är det bloggnedläggningar till höger och vänster som triggar? Oavsett, jag har bläddrat bland så många ord och jag känner ett riktigt kliande, skrapande, axelknackande behov att montera ner och börja om. Jag har så otroligt mycket mindre frisyr än min blogg. Jag tycker att det är bättre att vara råare och ha kortare startsträckor och köra mindre omvägar, killas mindre och skratta mer, och framför allt inte bara hela tiden röra sig i sidled.

Ska ännu inte äntra bloggen, för livet har inte börjat fullt ut. Men jag är väldigt mycket närmare, ett stort avgörande närmare. Jag är så lättad och så tacksam, och jag ville mest berätta det tror jag.

Kommer hem hade gjort en sån där lista med hundra sentenser om sig själv, och jag tyckte den var rolig och intressant. Jag gör en likadan nu. Eller inte likadan, men ni hajar. Fast finns det över huvud taget hundra saker att säga om mig?

1. Jag kommer inom bara några år att vara för gammal för att gå i kort kjol.
2. Fast om man inte bär kort kjol ens nu så kan det kanske kvitta?
3. Nåväl.
4. Jag har två syskon som ökar i betydelse för mig tiologaritmiskt.
5. Jag har två barn vars betydelse inte behöver diskuteras.
6. Jag har två pojkar.
7. När min yngste son visade paketet på ultraljudet, blev jag arg på honom för att han inte var en flicka.
8. Det tog betydligt längre tid än jag är beredd att erkänna här, att sluta sura på honom för att han inte var en hon.
9. Jag tror att all kärlek är livslång, men är rätt tveksam till om det finns livslånga kärleksrelationer.
10. Jag tänker snabbt och lite hoppigt och inte många hänger med i hastigheten - sen blir jag arg på dom för att de är så tröga.
11. Min morfar talade, då han levde och inte var senil, ofta om för mig att jag är ovanligt vacker och begåvad, och eftersom jag fortfarande tror honom blir jag på ett eller annat sätt en besvikelse för mig själv varje dag.
12. Jag äter gärna saker som luktar lite väl aromatiskt.
13. Jag kan ogilla rätt mycket när folk jag inte känner rör vid mig.
14. Jag är inte tillnärmelsevis så trevlig som jag oftast inbillar mig.
15. Jag är både lite pryd och väldigt rättfram och jag fattar inte riktigt hur dessa egenskaper kan samsas i mig.
16. Jag tycker ofta att jag är smartare än andra, men tuktar upp mig själv på riktigt lutheranskt och självplågsamt sätt när jag tänkt tanken.
17. Jag har hört att man inte kan testa extremt samvetsgranna människor med lögndetektor. Jag kan ge mig själv dåligt samvete för vad som helst, och jag tror inte att lögndetektorn skulle göra mig rättvisa.
18. Jag önskar i bland, fast alltmer sällan, att jag var lite mer komplicerad och mer excentriskt karismatisk.
19. Jag har en förvånande hög iq. Morfar och jag bara nickar förstås, men andra tenderar bli väldigt förvånade. Taskigt!
20. Jag avskyr mer än allt annat i hela världen färdiga paketlösningar av idékonstruktioner.
21. Jag är inte konflikträdd.
22. Jag köper väldigt många inredningstidningar.
23. Jag är egentligen mer ockuperad av utsida och funktion än av den inre världen och de sköna konsterna, fast jag önskar att det var mer tvärtom.
24. Jag har svårt för allt jag upplever som flummigt, och det är rätt mycket.
25. Jag är ohälsosamt envis och lika ohälsosamt optimistisk.
26. Jag glömmer alldeles för ofta bananskal och päronskruttar i bilen.
27. Jag blir starkt negativt påverkad av människor som står alldeles för nära mig när de pratar.
28. Jag skrattar ofta och gärna åt mig själv.
29. Jag är tvungen att kunna skratta hjärligt åt mig själv eftersom jag så ofta har anledning.
30. Jag är väldigt klumpig, spiller ofta och gör saker ur motorminnet eller ledd av reptilhjärnan utan att tänka efter.
31. Jag har väldigt svårt för entoniga ljud som upprepas.
32. Jag vill mycket mer än jag klarar av.
33. Jag leker ofta vidare med sånt som folk sagt och hittar på roliga, alternativa fortsättningar på andras konversationer. Det vet de inte om.
34. Staden innehåller för många fåglar tycker jag.
35. Jag är inte helt övertygad om hundens värde som sällskap, och börjar också tappa tron på kattens betydelse som vän.
36. Jag blir ofta ofta ofta besviken på att mitt engagemang i andra är större än deras i mig.
37. Jag har ändå bestämt att aldrig försöka ändra omfattningen på mitt eget engagemang. Det är nog bara så här det kommer att vara helt enkelt.
38. Jag har en stor arbetskapacitet.
39. Jag är en dålig lyssnare, eftersom jag alltid vill skynda vidare och lösa problemen i stället för att tala om dom.
40. Jag vågar numera ta ansvar för allt jag gör.
41. Jag fegar ofta ur när andra ber mig “visa vad jag går för”.
42. Jag har en mycket liten tävlingsinstinkt. Mindre än Puhs hjärna.
43. Jag har förut alltid upplevt mig vara mer vänster- än högerorienterad politiskt, men börjar inse att den enda övertygelsen man/jag bör ha är det personliga ställningstagandet och den helt och hållet egna eftertanken.
44. Jag blir oerhört trött på och tappar respekten för människor som alltid fylletjatar.
45. Jag är en nästan rehabiliterad messerschmidt, och likt före detta rökares hat mot rök, kan jag nu bli väldigt uppretad över andra messerschmidtar.
46. Jag är inte alls religiös. Alls.
47. Jag kan väldigt tydligt se ett par andra livsvägar jag hade kunnat gå, men känner sällan ånger.
48. Jag läser allt färre böcker, och är oroad över den utvecklingen.
49. Jag ser allt färre filmer och är något mindre men dock oroad över den utvecklingen.
50. Jag älskar ett bra samtal så mycket att jag aldrig vill avsluta det.
51. Jag blir ständigt förälskad, och nyförälskad, i min omgivning.
52. Jag önskar mest av allt nästan, att jag hade större påverkanskraft.
53. Mina fötter och mina händer är små.
54. När jag var yngre spelade jag med i folks sociala statuslekar, men börjar mer och mer vända i dörren när jag upptäcker den typen av spel.
52. Jag har svårt för väldigt trendiga människor, men saknar samtidskänslan hos folk som tvärtom bara kör sitt eget race. Go figure.
53. Jag är rätt egensinnig och kan behöva lite hjälp att se andras perspektiv i bland.
54. Jag kan verka mycket mildare än jag är.
55. Jag kan verka mycket tuffare än jag är.
56. Jag tycker att jag har väldigt mycket att ge omvärlden.
57. Jag är ofta bekymrad över att jag kommer framåt så långsamt.
58. Jag tror för mycket på människans inneboende godhet.
59. Jag har äntligen sett och förstått skiljelinjen mellan kärlek och sexualitet.
60. Jag gör gärna små saker jag tror folk uppskattar, men saknar helt känsla för vad som är romantiskt.
61. Det finns inga dåliga elever, bara dåliga lärare. Då talar jag med en skolmetafor, inte ett konkret exempel från skolan.
62. Att väcka en annan människas skratt eller åtrå, eller få någon att helt slappna av, är det allra mest upplyftande jag kan göra för mig själv.
63. Jag ger nästan aldrig upp.
64. Jag har en stor mängd dåligt matchade underkläder.
65. Jag är alldeles för ouppmärksam på min kropps signaler.
66. Jag tänker bra i duschen.
67. Jag sjunger mycket i bilen.
68. Jag har sjungit så högt i bilen att jag gett mig själv en hörselskada på mitt vänstra öra.
69. Det är många som tycker att det är roligt.
70. Jag är väldigt ofta ockuperad av skönhet, hos människor, saker, hus och föremål.
71. Jag älskar bra bilar. Jättemycket.
72. Jag är inte förtjust i mycket socker.
73. Jag tror att sjukvården och den moderna medicinen måste så radikalt omdefiniera sig att den nästan inte kan leva vidare som sig själv längre. Jag tror dessa måste bryta alla gamla mönster och föreställningar, och äntligen acceptera människor som den helhet de aldrig kan vara annat än.
74. Jag tror att arbetsmarknaden och den föreställning vi har om hur livet, arbetet och framgången ser ut, står inför sin allra sista refräng innan den genomgår sitt nästa paradigmskifte.
75. Citrusfrukt är galet gott. I alla former.
76. Jag får känslan av att egentligen vara en man, när jag umgås med kvinnor som är väldigt traditionellt kvinnliga, eller som bara ägnar väldigt mycket omsorg åt sitt utseende. Ur ett polaritetsperspektiv alltså.
77. Jag tror att Freuds teori om penisavund, är den moderna tes som varit allra mest felaktig. I övrigt tror jag Freud hade fattat en hel del.
78. Jag har en svår och omvälvande tidig bakgrund, som lika gärna kunde satt stopp för all vidare framfart, i stället för att kasta mig framåt där jag är nu.
79. Jag tycks aldrig kunna realistiskt avgöra, om jag är ensammare än jag känner mig, eller om jag känner mig ensammare än jag är.
80. Musik betyder mer för mig än för många.
81. Jag lyssnar inte så mycket på musik. Musik som berör mig, berör mig så mycket att jag måste ägna den uppmärksamhet jag inte så ofta har tid med.
82. Jag har ett sanslöst sifferminne, och hittar alltid logiska mönster i sifferkombinationer som gör att jag upplever mig ha en relation till dem.
83. Jag har däremot ett ganska dåligt färgminne och glömmer tyvärr ofta ett ansikte och ett namn.
84. Jag känner stark samhörighet med barn.
85. Jag kan utveckla starka känslor snabbt också för andras barn.
86. Jag är inte alls barnslig, och har inte lätt att engagera mig i barnlek.
87. Jag har dålig intuition.
88. Jag har förstått att jag väldigt snabbt uppfattar människors summariska kärna, och jag övar mig i att lita på att det jag ser är rätt och ska utgöra grunden för hur jag förhåller mig till dom jag möter. En riktig bitch att lära sig.
89. Jag förlåter mig själv somliga saker alldeles för lätt och andra alldeles för svårt.
90. Jag förlåter andra alldeles åt helvete för lätt.
91. Livet går för fort och jag hinner inte med.
92. Det är viktigt att känna tiden i kroppen, annars vaknar man ofta till och känner sig stressad eller lurad.
93. Jag kan vara väldigt rolig.
94. Jag kan vara larvigt fåfäng.
95. Jag strävar ofta efter komplimanger, men blir ändå generad när jag får dem.
96. Jag är inte särskilt känslig för smärta.
97. Trots mitt kanske överdrivna självförtroende, är det sällan jag kan känna mig verkligt nöjd med något jag gjort.
98. Jag är skitdålig på att ställa krav, verkar inte kunna bli bättre på det heller, och måste i stället se till att omge mig med människor som visar mig allmänna hänsyn alldeles av sig själva.
99. Jag tar otroligt bra hand om den man jag älskar, om han inte försöker göra mig mindre än jag är eller hindra mig från att vara jag.
100. Jag tror att jag har precis det verktyg jag skulle behöva för att bli en bra skönlitterär författare. Dessvärre har jag ingenting att säga.