Jag ska inte ens beröra det, det som verkligen proppar igen svalget och holkar ur bröstet. Jag måste fokusera på det andra.

Konstigt nog tröstar det mig att tänka att det måste finnas en plan kalkerad bakom alltsammans, en som jag inte omedelbart kan se men som skissar upp allt det som ska komma och som är en direkt och positiv frukt av allt det som gör ont just nu. Att försöka svälja en zeppelinare just nu alltså, kommer att ge mig flytkraft för framtiden! Flumskum. Jag fokuserar alltså på det andra, ignorerar jätteklumpen Allan i svalget och tänker på att en gigantisk entitet kalkerar min livslinje utifrån luftskeppet som inte precis seglar nedför tungroten.

Positiv frukt. Glad banan. Jag är med andra ord fullt frisk. Jag tar gärna emot era problemframställningar och ser fram emot att lösa också era problem, nu när jag ändå är i farten. Jorå.