Jag kan konstatera att det finns förtröstan att hämta även ur en tillvaro som saknar vettig struktur! Jag lever i den märkligaste rytm, jobbar, sover, bakar, badar barn och knyter nya och tätar gamla kontakter. Jag går på kostymmöten och talar allvarligt, går på sushislabb i shorts med dålig resår och talar allt annat än allvar, jag gråter en skvätt över en lur med en vän, men blir glad och tonårslycklig när jag förstår hur mycket det finns att få vara med om.
Och jag är väldigt mycket förälder när jag får vara det, blir bättre på det så snabbt när vi nu prövas hårdare och mer tillspetsat än vanligt. Det finns förtröstan, men alltsammans är för omtumlande i längden. Jag längtar efter en vardag, efter att få följa lite ordning och få ta kontroll över tillvaron. Ge den namn och dela in den i fack. Ni vet.
Jag äntrar inte bloggen igen på allvar förrän till hösten. Men då, å andra sidan, kommer hela berättelsen om hur det kan vara när man ska försöka skilja sig men inte kan komma överens.
Jag är ständigt här och kollar … och inväntar hösten.
Comment by Lotten Bergman — August 2, 2006 @ 11:48 pm
Så även jag, dvs är här och kollar. Men du, “kontroll över tillvaron” låter sig inte göras. Tillvaron bara finns där, att vara till utan att ha kontroll, det är det tillvaro är, tror jag, skrev jag för att verka klok och känner mig som Seth i O.C.
Comment by kommerhem — August 7, 2006 @ 10:49 pm
Kommerhem har rätt, som vanligt.
Jag strävar efter kontroll jag aldrig kommer att få. Men struktur är nog det ord jag är ute efter egentligen (borde vara).
Comment by villervalla — August 7, 2006 @ 11:13 pm